Hej igen!

DSC_1470

3:e morgonen som jag vaknar upp i min nya lägenhet på Berghem nu. Jag flyttade in i söndags. Det är en liten lägenhet på 37m2 men trots att jag inte hunnit få iordning allt så känns den ända trivsam och mysig. Det känns som en lägenhet jag kommer att trivas i.

Hemresan från Bali blev som många av er redan vet längre än väntat. Pga av askmoln från en närliggande vulkan så var planet inställt i 3 dagar. När jag sedan väl kom iväg till Bangkok så visade det sig att alla plan från Bangkok till Sverige var fullbokade fram till 17 augusti. Lyckades i sällskap av två svenska kvinnor tillslut ta oss med på ett plan till München. Därifrån fick vi sedan flyga via Helsingfors till Stockholm. Sen efter det flög jag tillsist vidare till Umeå. Har varit väldigt jetlaggad sen jag kom hem och det är inte förns nu jag börjar vakna upp ur min lilla dvala.

Jag har en förväntansfull höst framför mig. Om lite mer än en månad åker jag ner till Bollnäs 1 vecka för att börja min yogautbildning, sen direkt efter det åker jag och Nadja till Nepal. Jag har mycket roliga saker att se framemot.

Varje dag blir jag ständigt påmind hur fort livet kan förändras på olika sätt. Det gäller verkligen att inte skjuta upp saker. Man måste ibland våga ta risker, våga utmana sig själv och framförallt att våga följa sitt hjärta!

Namaste! 

Annonser

Dags att åka hem

DSC_1333

Jag sitter vid poolen på hotellet. I eftermiddag lämnar jag Bali och åker tillbaka till Sverige. 3 veckor har jag varit här på Bali nu. Tiden har gått fort men det känns ändå ganska skönt att komma hem nu. Åkte från Gili igår och har spenderat sista natten på ett hotell i närheten av flygplatsen.

Jag känner mig nöjd över dessa veckor. Har varit så nyttigt och givande att åka själv och kunnat reflektera och fundera över livet. Inte haft några måsten utan bara kunnat lägga allt fokus på mig själv.

Ubud är verkligen det stället jag gillat mest. När jag åkte till Gili T så kunde jag tydligt se skillnaderna mot Ubud. Jag upplevde att Ubud hade en mer fridfull stämning. Människorna kändes mer harmoniska där och det är en lugnare och mer avslappnad atmosfär. Och dom ligger verkligen i framkant när det gäller både hälsa och miljö. Vi har mycket att inspireras och lära oss från Ubud. Men det kommer jag berätta mer om det i senare inlägg. Gili T är mer av en turistort med barer och party. Och dykare förstås.

På Gili T gick jag varje morgon på morgon promenad runt ön. Det var nästan inga turister vakna då, mötte några som sprang men annars var det mest bara lokal befolkningen som var uppe och jobbade. Jag fick varje morgon se den vackra soluppgången och dom människor jag mötte längs vägen, vi önskade alltid varandra god morgon och gav varandra ett leende. Fantastisk start på dagen helt enkelt.

På Gili T var det väldigt lite ensam resenärer. Dom flesta var par eller kompisgäng. Vilket gjorde att man inte kände sig lika bekväm att sitta själv och äta. I Ubud var det ju alltid minst 2 eller 3 andra som satt ensamma när man skulle ut och äta. Där satt även dom flesta och läste böcker eller skrev medans på Gili festade folk istället.

Det som har varit lite svårt på resan är att höra vad folk säger. Speciellt lokalbefolkningen. Dom har en speciell brytning som gör det väldigt svårt att höra. Ibland har jag varit tvungen att fråga upp flera flera gånger men ändå kanske inte riktigt förstått. Men på nått vis har det ändå gått bra, jag har tagit mig fram och klarat mig bra ändå. Även fast man såklart ibland blir jäkligt less på att inte kunna höra. Men men sånt är livet.

Hursomhelst har det varit en bra resa och den har gett mig lite mer klarhet inför framtiden. Jag känner mig mer harmonisk och tillfreds med livet nu. Jag känner att jag har fått landa och fått lite distans till allt som hänt senaste tiden.

Den erfarenheten som den här resan har gett mig kommer jag att bära med mig resten av livet.

Så tack Bali för den här gången,kanske ses vi igen någon gång.

Namaste

Byta Perspektiv

DSC_1215

Jag satt på en restaurang i Ubud. Klockan var runt 13 tiden och det var dags för lunch. Jag fick ett bord alldeles intill vägen och satt där och tittade ut på folket som gick förbi medan jag väntade på maten. Jag la då märke till en kille som stod på gatan och försökte sälja solglasögon. Han var ihärdig och gjorde verkligen sitt yttersta för att försöka sälja till någon av alla turister som gick förbi. Men alla skakade bara på huvudet.

Tanken slog mig då, förstå vad trött han måste vara efter en arbetsdag. Att stå ute hela dagen och försöka vara ihärdig för att förhoppningsvis kunna sälja något par solglasögon måste vara otroligt påfrestande. Speciellt när han kanske har en hel familj han försöker att försörja på dessa solglasögon. Vi klagar ofta på hur jobbigt vi tycker det är med alla dessa försäljare, och visst det är det verkligen det tycker jag med. Men när man tänker på det stora hela så är det väl egentligen ett ganska litet problem, att någon råkar störa oss lite grann när vi är ute och promenerar. För jag tror nog att han gärna hade valt ett annat jobb om han hade haft möjlighet. Och han gör ju bara vad han kan för att försöka överleva och kunna mätta sina barn och familj.

Jag tycker det är bra att ibland byta perspektiv på saker. Vi fastnar annars så lätt i våra små vardagsproblem och klagar över små saker som tex gatuförsäljare. Men tänker man då in sig i deras situation så får man kanske en annan förståelse. För vad hade inte du gjort för att dina barn skulle slippa gå hungrig? Jag menar inte nu att alla ska måsta gå och köpa på sig en massa solglasögon som man inte behöver. Utan istället att man försöker skaffa en större medkänsla och förståelse för andra människor. Att se människan bakom. Att byta perspektiv ibland.

Namaste!

Gili Trawangan

ct-up_gili-trawangan

Jag åkte båt från Bali ut till Gili och det tog väl nästan en timme. Båten var fullpackad med turister. Men min första dag här på Gili hade inte den bästa starten.

När jag väl kommit fram så började det med att jag inte hittade hotellet. Vägarna här består till största delen av packad jord och ofta kan den vara lite blöt och lerig eftersom dom vattnar vägen flera gånger per dag för att det inte ska damma så mycket. Efter den här lilla vägen drog jag då min stora blåa resväska för att försöka hitta till hotellet. Dom flesta andra verkar resa med ryggsäckar så klart, men inte jag. Det var varmt ute säkert runt 30 grader. Efter att ha gått fram och tillbaka efter vägen med min kära resväska dragandes efter mig och frågat ett antal människor så hittade jag tillslut hotellet. Jag var trött och slut och ville helst bara lägga mig på rummet och vila. Men det visade sig att hotellet jag skulle bo på även var en dykskola. Så när jag stod och väntade på att få checka in så kom det fram en kille som försökte övertala mig att börja dyka. Det kändes som att han var någon typ av ”dykinkastare”. Men jag kände inte riktigt för att testa dykning, inte på den här resan i alla fall. Trött och slut var jag och kände mig inte alls på humör. Men jag lyckades bli av med honom genom att säga ”kanske senare” . Innan jag lyckades få nyckeln så hade två till människor hunnit fråga mig om jag inte var sugen att testa dyka.. Men just då kände jag bara, snälla låt mig bara vara, jag vill inte dyka. 

Men efter lite sömn så kändes allt genast bättre. Gili T visade sig dock vara ett litet party ställe, så kontrasten mot Ubud blev rätt påtaglig. När jag igår var ute på morgonpromenad så mötte jag andra som var på väg isäng och vissa som fortfarande festade. Här finns heller inge raw food eller veganskt och bara ett litet utbud av vegetariska rätter. Men det är fantastiskt fint här, kritvita stränder och turkost hav.

Jag inleder oftast dagen med en härlig morgonpromenad runt ön. Det finns en strandpromenad som går längs hela ön och här på Gili så är inga motorfordon tillåtna så det är cykel, häst och vagn eller till fots som gäller. Jag älskar verkligen morgonen, allt är så lugnt och stilla då och man ser hur allt och alla sakta men säkert börjar vakna igen. Efter promenaden äter jag frukost på hotellet och sen tillbringar jag såklart dagarna på stranden och njuter av att sola och bada. Har ju bara några få dagar kvar här nu innan jag åker tillbaka mot Sverige och Umeå så jag njuter allt vad jag kan nu av solen och värmen.

2013-06-18_0020_Gili_Trawangan_street

Namaste

Ubud

Jag sitter på balkongen på hotellet. Fortfarande förkyld och hängig. Dom senaste tre dagarna har jag mestadels spenderat i sängen här på hotellet. Tiden här i Ubud har gått otroligt fort, trots att jag inte har gjort speciellt mycket. Och jag måste säga att det inte alls har varit som jag hade förväntat mig. Innan jag åkte var jag lite orolig att jag inte skulle lära känna någon och skulle bli tvungen att sitta ensam hela tiden. Men saken är den att när jag väl kom hit så har det varit exakt det jag velat göra, vara själv. Varje gång jag ska gå ut och äta så sitter det minst 2 andra ensamma tjejer vid var sitt bord, möjligheterna att ta kontakt och börja prata finns alltid där, men jag har aldrig känt att jag haft behovet av det. Jag har istället velat fokusera på mig själv och mina tankar och funderingar om livet. Och när det gäller ensamhet så är det nog just det som är den stora skillnaden, att så länge det är ens eget val att vara just själv så behöver ensamheten inte göra att man känner sig just ensam. Men är den ofrivillig då kan den vara fruktansvärt jobbig.

Jag hade också trott att jag skulle fara iväg på massor av utflykter, kanske vandra och besöka olika sevärdheter på ön. Men så blev det inte. Jag har varit iväg på några promenader bland risfälten men i övrigt har jag faktiskt spenderat största tiden med att gå på yoga, mediterat och suttit länge på olika restauranger och fik och läst böcker och skrivit dagbok och funderat över livet. Och jag känner faktiskt att det är exakt det jag behövde med den här resan. En resa för att reflektera och fundera över livet. För som ni säkert vet så är det mycket som hänt i mitt liv senaste tiden och jag kände innan jag åkte hit att jag behövde tid för att fundera vad jag vill med mitt liv. Hur vill jag att mitt liv ska se ut. För det är ju faktiskt upp till mig nu att skapa mig det liv jag vill ha. Och det är inte alltid så lätt att veta hur man vill ha det.

Men vistelsen här i Ubud har verkligen gett mig mycket och jag har faktiskt hittat svaren på några av dom frågor jag sökt. Jag känner mig lugnare och mer harmonisk igen. Det är verkligen magiskt att vara på en sån spirituell plats som Ubud, det är en sån trevlig och härlig energi och stämning och man möts av så många glada leenden här så man blir helt varm inombords.

Imorgon åker jag vidare ut till Gili T, ska bli härligt med en veckas sol och bad vid kusten och förhoppningsvis finns det något bra yoga sälle även där.

Ubud

Namaste!

En morgon i Ubud

DSC_1164

Klockan är nästan sju på morgonen. Det är fortfarande lugnt ute, jag hör några tuppar gala, några fåglar kvittrar och någon hund skälla. Solen har precis börjat stiga upp med sina värmande strålar och allt börjar vakna till liv igen. Jag går längst gatan på väg mot min yogaklass. På min väg möter jag några mopeder som kör förbi, någon tvättar bilen och någon annan sitter och vilar på en trapp. En kvinna går runt och ställer ut sina offergåvor och doften av rökelser finns som alltid närvarande. Jag möts av vänliga blickar och leenden och vi önskar varandra god morgon. Det är en lugn och harmonisk morgon och en perfekt start på en ny dag.

Det finns mycket här som jag kan sakna hemma. Här är folk mer öppna och delar gärna med sig av ett leende. Hemma kan det nästan vara så att om det är någon som ler mot en helt utan anledning så tänker många istället, har jag nått i ansiktet? har jag mat runt munnen? ser jag konstig ut? jag kanske tog fel kläder på mig ändå? Istället för att bara ta emot leendet och ge ett tillbaka. Att känna kärlek istället för att känna misstänksamhet mot folk.

Vi måste sprida kärlek och glädje och vi måste faktiskt unna varandra att få bli och vara lyckliga. För det är väl det vi alla söker, Lyckan. Våra vägar dit kommer att se olika ut. Vissa kommer ha krokiga och ojämna vägar, vissa kanske kommer till en återvändsgränd medan andras vägar är ganska jämna och raka. Döm aldrig någon annan efter vilken väg dom väljer för det kanske är den rätta för dom. Eller så kanske dom måste ta den där ojämna och krokiga vägen först för att sen tillslut komma till insikt att dom kan vika av och ta en annan väg, en väg som är rakare och finare. Vissa kanske väljer den raka fina vägen direkt och då måste vi kunna glädja oss med dom, glädjas över deras lycka. För i slutändan så är det ju lyckan vi alla strävar efter och vi måste förstå att våra vägar dit inte behöver vara samma men kan vara lika rätt för det. Ibland kan vi behöva hjälp att ändra färdriktning, andra gånger väljer vi våra egna vägar. Oavsett hur så måste vi bemöta varandra med kärlek och omtanke. För vi alla försöker ju bara att bli lyckliga

Namaste

The Dalai lama
The Dalai lama

Första dagarna i Ubud

DSC_1090

Efter 17 timmars flygning så kom jag tillslut fram till Bali. Klockan var närmare halv 4 när jag klev utanför flygplatsen i sällskap med taxi gubben. Jag möttes av den där varma, lite fuktiga och söta utomlands luften. Jag kände mig lugn och så glad att äntligen vara framme. Taxi resan till Ubud tog nästan en timme, vägarna var mycket bättre än jag hade förväntat mig. Vi åkte förbi tempel efter tempel och doften av rökelser spred sig in i taxibilen. När vi sedan väl var framme Ubud så tog det ytterligare nästan 45 min till innan vi lyckades hitta hotellet. Det ligger väldigt centralt men det var inte så bra skyltat.

Det här är nu min andra dag här i Ubud. Igår efter fruktosten så gick jag till det omtalade yoga stället ”yoga barn”. När jag kom dit skulle just en meditationsklass börja, så jag bestämde mig för att delta i den. Jag kom nästan sist av alla och fick en plats längst bak i hörnet. Jag hörde inte mycket av vad läraren sa så jag körde lite egen meditation istället.

Resten av dagen tillbringade jag med att sitta länge och äta på några av alla dom raw food restauranger som finns. Det är verkligen en dröm att gå ut och äta här, finns ett stort utbud av både raw food, vegansk och vegetarisk mat och glutenfritt. Olika smoothies i mängder och en hel del raw food fika. Har med mig böcker som jag sitter och läser medan jag äter, ibland skriver jag också lite dagbok. Otroligt fridfullt, känns inte alls obekvämt. Jag är verkligen inte unik som åker hit själv. Det är verkligen många, framförallt tjejer som sitter själva på fik och restauranger. Dom allra flesta sitter med en bok om buddismen, yoga eller meditation i handen och så även jag. Det är många ”sökare” som dras hit till Ubud och det finns verkligen en uppsjö av allt inom yoga, alternativ medicin och andlighet.

Alldeles i början av min vistelse så tänkte jag mycket på att jag skulle vilja lära känna någon så snart som möjligt. Att det skulle vara jobbigt att måsta vara själv. Men redan idag, min andra dag här så känner jag att jag nog vill vara själv ett par dagar i alla fall. Att bara ägna mig åt mig själv och min egen utveckling. För det är just det som jag tror att jag behöver, stanna upp och fundera över livet. Eller rättare sagt, ”hitta mig själv”. Det låter klyschigt, men jag tror att det är just vad jag behöver. Mycket har förändrats i mitt liv och även jag har förändrats under det senaste året så jag måste nu försöka hitta vem jag verkligen är och vad jag ska ägna mitt liv åt. Sen är det kanske så att den här 3 veckor långa vistelsen här kanske är för kort för att få några svar på det, men den kommer nog vara en hjälp på vägen i alla fall.

Och jag känner mig absolut inte ensam, inte än så länge i alla fall. Jag tycker att det är ganska harmoniskt att kunna sitta själv och fundera över livet, att sitta och läsa en inspirerande bok på en mysig restaurang och bara strosa omkring bland affärerna.

Idag var jag på mitt första yoga pass på ”yoga barn” och det gick faktiskt bra. Även fast jag har lite svårt att höra vad läraren säger så ser man ju vad andra gör och kan hänga med på så sätt. Efteråt gick jag och tog en helkropps massage. Så underbart med massage, kommer absolut att unna mig mycket av det under min vistelse här.

Lägger fullt fokus på hälsa och välmående under den här resan. Så just nu består mina dagar här av yoga, meditation, smoothies, hälsosam mat, böcker och massage behandlingar. Jag klagar inte 😉

Nu ska jag snart hoppa i säng, ska iväg på reflexologi imorgon bitti.

Namaste!

På väg

Ja nu är jag äntligen på väg. Igår kväll vid 24 tiden tiden klev jag på nattåget mot Stockholm, vilket var den första etappen på min resa.

DSC_1057

Nu sitter jag här på Arlanda, och inväntar nästa etapp. Först Stockholm -Bangkok och sen Bangkok – Bali. Det är en lång flygning jag har framför mig.

Jag måste erkänna att det känns overkligt att jag nu är på väg till Bali, helt SJÄLV! Att jag ska spendera 3 veckor där helt på egen hand. Det känns otroligt spännande men självklart även lite nervöst. Jag kommer att fokusera på personlig och själslig utveckling under den här resan. Ägna mig mycket åt yoga och meditation och läsa positiva och inspirerande böcker. Sola och bada, gå på massage och bara ta hand om kroppen.

Om Några timmar kliver jag ombord på planet så för er som vill veta hur det går för mig på Bali, ni får hålla utkik på bloggen.

Så Hej då Sverige, vi ses om några veckor!

Namaste!

phhuu

munk

Alla mina ägodelar är nu nedpackade i lådor. Jag sitter här i mitt lilla ”flickrum” i Vindeln som nu återigen är mitt hem för några dagar. Efter att ha tömt hela lägenheten i stan på grejer så kan man inte bli annat än förvånad. Förvånad över hur mycket grejer man kan samla på sig under ett 28 årigt liv. Så många ”bra att ha någon gång” grejer som man sparat genom åren. Men hur ofta kommer dom till användning? – aldrig!

Ne här måste rensas. Att ha mycket grejer tar bara av ens energi. Läser nu en otroligt bra och inspirerande bok som heter ”Munken som sålde sin Ferrari”. Den handlar om en superrik sönder stressad stjärnadvokat som en dag kollapsar i rättssalen och får en hjärtinfarkt. Efter den incidenten säljer han alla sina grejer och åker iväg på en 3 år lång resa till Asien där han bl.a  besöker Indien och Nepal och bor med munkar i Himalaya. Han får där lära sig tekniker för att få ett lugnt, rofyllt, hälsosamt och lyckligt liv. Dessa tips delar han sedan med sig av i boken. Otroligt inspirerande, och jag måste säga att efter att ha burit flyttkartonger en hel dag så blir man lite lockad att göra samma sak. Bara sälja bort hela skiten och åka iväg på obestämd tid.

Men vi får se ,nu först är det ju Bali som står på schemat. Känner mig super taggad. Ska verkligen bli så kul att komma iväg och jag ser verkligen fram emot vad den här resan kommer att ge mig. För någonstans känns det som att den kommer att ha en stor betydelse i mitt iv. Och det känns verkligen som att det ät exakt rätt tid att åka på den nu. Det är en mycket spännande tid jag har framför mig, nu först Bali och sen Nepal efter det. Ska bli otroligt intressant att se vart alla dessa nya vägar kommer att leda mig.

Ha det så bra gott folk!

Namaste!

Packning

cranes-in-sunset-683

Ja som ni kanske vet så packar jag för fullt nu. Fredrik flyttade in i sin nya lägenhet i lördags så jag lever ganska spartanskt. Har varken soffa, tv eller köksbord. Men det går bra ändå. På onsdag flyttar jag alla mina grejer till Vindeln och sen i Augusti flyttar jag in i mina nya lilla 1:a på Berghem.

Jag packar ju inte bara inför flytten nu utan jag packar även för mitt kommande lilla äventyr. Den 15 juli åker jag nämligen till Bali! Känns sjukt spännande och kul att åka iväg. Kommer att spendera 3 veckor där och även denna resa kommer jag att åka själv så lite gruvsamt känns det, men mest kul. Kommer att vara den mesta av tiden i Ubud för att ägna mig åt bl.a. yoga och meditation. Tänker ägna den här resan åt personlig utveckling och Ubud känns verkligen som rätta stället för det. En av mina närmaste kompisar var där för en tid sedan och fullkomligt älskade det. Det är tydligen ett riktig hälso och konst samhälle med yoga, healing,meditation,akupunktur, massage mm. ja allt man kan tänka sig. Sen har dom ett stort utbud av restauranger och fik som serverar raw food, vegetariskt och vegansk mat.

Ser verkligen fram emot den här resan. Det blir ytterligare en utmaning i mitt liv. Förra resan som jag åkte själv på så åkte jag ju på en gruppresa. Den är gånger åker jag Helt själv.

Jag har en liten fras som jag brukar använda mig mycket av då jag oroar mig för saker och det är – ”vad är det värsta som kan hända?” Så nu när jag ibland kan känna mig gruvsam över att jag ska åka iväg själv så brukar jag tänka just det, ”vad är det värsta som kan hända?” Ja det är väl kanske att jag känner mig ensam och sitter på hotellet och grinar hela resan.

Men lika gärna kan det bli en fantastisk resa där jag förhoppningsvis träffar många nya och inspirerande människor. Jag kommer att få ägna mig åt sånt som jag älskar, yoga, healing och meditation och kanske även lite vandring. Jag kommer att få njuta av sol och värme, ta olika massage behandlingar och verkligen ta hand om min kropp.

Det känns intressant och spännande att se vad den här resan kommer att ge mig. För oavsett hur den blir så kommer den att ge mig en erfarenhet som jag kommer att ha med resten av livet.

Men nu först så är det utflyttning från lägenheten som står på schemat. Två dagar kvar här nu innan jag blir Vindelbo igen för några dagar.

Namaste!