Att våga

Min bok ”Vad sa du?” är nu utgiven och människor från hela Sverige har möjlighet att läsa om min resa, om en del av den resa jag gjort både i det inre och yttre. Det är lite skrämmande, att blotta mig själv på det viset. Men samtidigt så är det också väldigt skönt, att våga visa vem jag är och dela med mig av den resa jag gjort ger mig även styrka och energi. Samtidigt finns såklart en liten oro och rädsla över vad andra ska tycka, hur boken ska mottas. Är den vad folk förväntar sig?

Jag tar mig alltid tid till att reflektera över hur jag ska hantera olika situationer som jag hamnar i, likaså denna. Jag är den jag är. Jag är inte min bok. Jag är glad att jag lyckats skriva den och dessutom fått den utgiven. Kan den ge andra människor något är jag glad, men skulle så inte vara fallet så är det okej ändå. Det gäller att inte ta livet för allvarligt.

Med en lekfull inställning till livet så blir man inte lika rädd, och livet blir så mycket roligare då.

Man måste våga leva, man måste våga misslyckas. Vi är här på jorden bara en kort stund, så onödigt att då låta sig stoppas och hindras av rädslor. Ne livet ska levas. Det blir så mycket roligare då.

För livet är ju ett äventyr!

 

Annonser

Vem är du, Vem är jag

Soluppgång Gili Trawangan

Man är oftast så hård mot sig själv. Det är lätt att man endast ser och fokuserar på dom svagheter och brister man har istället för att även se alla ens styrkor. Som med allt annat handlar det ju om balans. Det är viktigt att kunna se och veta om sina brister och svagheter men det är minst lika viktigt att veta vilka ens styrkor är.

Man ser oftast på sig själv med kritiska ögon. Och man fokuserar lätt på det man själv upplever som svagheter eller mindre bra egenskaper. När jag förlorade hörseln så ställdes hela mitt liv på ända. Jag såg mig länge bara som en hörselskada. En tjej med Ci som hör dåligt och säger ”va” hela tiden. Det var så jag trodde alla såg och uppfattade mig. Jag fokuserade bara på det som jag tyckte var dåligt och som jag inte gillade.

Men jag lärare mig tillslut att förstå att det inte var så omgivningen såg mig. Jag var ju fortfarande Ida. Jag hade ju fortfarande kvar dom egenskaper jag tidigare haft, jag var ju fortfarande samma person. Jag hade bara haft oturen att bli sjuk och förlorat min hörsel. För den sakens skull var jag ju inte mindre värd, eller en dålig människa.

Det tog lång tid innan jag själv verkligen på riktigt trodde på det. Men idag gör jag det. Oftast iallafall. Som alla andra har jag ju också dåliga dagar då man känner sig liten och dålig. Och visst kan jag fortfarande ibland tycka att det är lite skämmigt att jag har Ci.

Men jag har under det senaste året klättrat många steg på min stege. Jag har utmanat mig själv på många sätt för att ta mig framåt under året som har gått. För nästan ett år sedan höll jag min föreläsning för nära och kära där jag för första gången berättade hur det är att leva med en hörselnedsättning och tinnitus. Efter det har jag hunnit med 2 resor som jag gjort på egen hand. Det har varit otroligt utvecklande och jag är glad att jag vågat tagit mig an dessa utmaningar. Dom har verkligen stärkt mig. Jag har fått dom bevis jag behövt för att förstå att jag inte behöver bli begränsad. Att min hörsel inte behöver sätta stopp för mig och mina drömmar.

En annan viktig sak som jag vill passa på att ta upp är att man inte ska jämföra sig med andra människor. Jag har så många gånger hört från människor ”vem är jag att sitta här och klaga, mina problem är ju ingenting motför vad du har varit med om” Jag tycker verkligen inte om när folk säger så. Jag anser absolut inte att mina problem skulle vara svårare eller värre än någon annans. Man är ju helt olika människor, ett problem som kanske låter litet kan ju vara en jätte tuff utmaning att hantera. Jag har mina svårigheter och problem att hantera och du har dina, det är inget man ska jämföra med varandra. Inget behöver vara värre eller tuffare än det andra utan det handlar om vem som ställs inför det.

Vi är olika människor och vi har olika svagheter och styrkor. Det gäller helt enkelt att stötta och hjälpa varandra i dom svårigheter och utmaningar vi ställs för här i livet. Att visa kärlek och omtanke och finnas för varandra oavsett hur stora eller små problemen tycks vara.

Vi alla behöver en stor varm kram ibland.

CAPE ELIZABETH, Maine -- David Allen of Stone Point Studios recently built this heart-shaped stone arch at Fort Williams.

Namaste!

Reflektion

DSCF4129

Under min resa till Bali fick jag tid att tänka och fundera mycket över mitt liv.

Att se tillbaka på livet jag hittills levt. Jag reflekterade över hur valen jag gjort har påverkat mitt liv. Varför valde jag just dom vägarna som jag valde och vad var det som egentligen låg bakom besluten. Vem var jag för 10 år sedan och har jag förändrats något sen dess? Det är intressant och otroligt lärorikt att se tillbaka med lite distans på sitt liv. Att se hur dom olika besluten man tagit fått livet att gå i helt olika riktningar.

Jag har som dom flesta andra fått vara med om en del jobbiga händelser i mitt liv. Men hur hanterade jag egentligen dessa situationer och hur har dessa händelser sedan påverkat mitt liv?

Ibland tror jag att det är nyttigt att stanna upp och reflektera över sig själv och sitt liv. Visst det kan vara både smärtsamt och jobbigt men jag tror man lär sig otroligt mycket om sig själv på det sättet.

Namaste!

Byta Perspektiv

DSC_1215

Jag satt på en restaurang i Ubud. Klockan var runt 13 tiden och det var dags för lunch. Jag fick ett bord alldeles intill vägen och satt där och tittade ut på folket som gick förbi medan jag väntade på maten. Jag la då märke till en kille som stod på gatan och försökte sälja solglasögon. Han var ihärdig och gjorde verkligen sitt yttersta för att försöka sälja till någon av alla turister som gick förbi. Men alla skakade bara på huvudet.

Tanken slog mig då, förstå vad trött han måste vara efter en arbetsdag. Att stå ute hela dagen och försöka vara ihärdig för att förhoppningsvis kunna sälja något par solglasögon måste vara otroligt påfrestande. Speciellt när han kanske har en hel familj han försöker att försörja på dessa solglasögon. Vi klagar ofta på hur jobbigt vi tycker det är med alla dessa försäljare, och visst det är det verkligen det tycker jag med. Men när man tänker på det stora hela så är det väl egentligen ett ganska litet problem, att någon råkar störa oss lite grann när vi är ute och promenerar. För jag tror nog att han gärna hade valt ett annat jobb om han hade haft möjlighet. Och han gör ju bara vad han kan för att försöka överleva och kunna mätta sina barn och familj.

Jag tycker det är bra att ibland byta perspektiv på saker. Vi fastnar annars så lätt i våra små vardagsproblem och klagar över små saker som tex gatuförsäljare. Men tänker man då in sig i deras situation så får man kanske en annan förståelse. För vad hade inte du gjort för att dina barn skulle slippa gå hungrig? Jag menar inte nu att alla ska måsta gå och köpa på sig en massa solglasögon som man inte behöver. Utan istället att man försöker skaffa en större medkänsla och förståelse för andra människor. Att se människan bakom. Att byta perspektiv ibland.

Namaste!

En morgon i Ubud

DSC_1164

Klockan är nästan sju på morgonen. Det är fortfarande lugnt ute, jag hör några tuppar gala, några fåglar kvittrar och någon hund skälla. Solen har precis börjat stiga upp med sina värmande strålar och allt börjar vakna till liv igen. Jag går längst gatan på väg mot min yogaklass. På min väg möter jag några mopeder som kör förbi, någon tvättar bilen och någon annan sitter och vilar på en trapp. En kvinna går runt och ställer ut sina offergåvor och doften av rökelser finns som alltid närvarande. Jag möts av vänliga blickar och leenden och vi önskar varandra god morgon. Det är en lugn och harmonisk morgon och en perfekt start på en ny dag.

Det finns mycket här som jag kan sakna hemma. Här är folk mer öppna och delar gärna med sig av ett leende. Hemma kan det nästan vara så att om det är någon som ler mot en helt utan anledning så tänker många istället, har jag nått i ansiktet? har jag mat runt munnen? ser jag konstig ut? jag kanske tog fel kläder på mig ändå? Istället för att bara ta emot leendet och ge ett tillbaka. Att känna kärlek istället för att känna misstänksamhet mot folk.

Vi måste sprida kärlek och glädje och vi måste faktiskt unna varandra att få bli och vara lyckliga. För det är väl det vi alla söker, Lyckan. Våra vägar dit kommer att se olika ut. Vissa kommer ha krokiga och ojämna vägar, vissa kanske kommer till en återvändsgränd medan andras vägar är ganska jämna och raka. Döm aldrig någon annan efter vilken väg dom väljer för det kanske är den rätta för dom. Eller så kanske dom måste ta den där ojämna och krokiga vägen först för att sen tillslut komma till insikt att dom kan vika av och ta en annan väg, en väg som är rakare och finare. Vissa kanske väljer den raka fina vägen direkt och då måste vi kunna glädja oss med dom, glädjas över deras lycka. För i slutändan så är det ju lyckan vi alla strävar efter och vi måste förstå att våra vägar dit inte behöver vara samma men kan vara lika rätt för det. Ibland kan vi behöva hjälp att ändra färdriktning, andra gånger väljer vi våra egna vägar. Oavsett hur så måste vi bemöta varandra med kärlek och omtanke. För vi alla försöker ju bara att bli lyckliga

Namaste

The Dalai lama
The Dalai lama

phhuu

munk

Alla mina ägodelar är nu nedpackade i lådor. Jag sitter här i mitt lilla ”flickrum” i Vindeln som nu återigen är mitt hem för några dagar. Efter att ha tömt hela lägenheten i stan på grejer så kan man inte bli annat än förvånad. Förvånad över hur mycket grejer man kan samla på sig under ett 28 årigt liv. Så många ”bra att ha någon gång” grejer som man sparat genom åren. Men hur ofta kommer dom till användning? – aldrig!

Ne här måste rensas. Att ha mycket grejer tar bara av ens energi. Läser nu en otroligt bra och inspirerande bok som heter ”Munken som sålde sin Ferrari”. Den handlar om en superrik sönder stressad stjärnadvokat som en dag kollapsar i rättssalen och får en hjärtinfarkt. Efter den incidenten säljer han alla sina grejer och åker iväg på en 3 år lång resa till Asien där han bl.a  besöker Indien och Nepal och bor med munkar i Himalaya. Han får där lära sig tekniker för att få ett lugnt, rofyllt, hälsosamt och lyckligt liv. Dessa tips delar han sedan med sig av i boken. Otroligt inspirerande, och jag måste säga att efter att ha burit flyttkartonger en hel dag så blir man lite lockad att göra samma sak. Bara sälja bort hela skiten och åka iväg på obestämd tid.

Men vi får se ,nu först är det ju Bali som står på schemat. Känner mig super taggad. Ska verkligen bli så kul att komma iväg och jag ser verkligen fram emot vad den här resan kommer att ge mig. För någonstans känns det som att den kommer att ha en stor betydelse i mitt iv. Och det känns verkligen som att det ät exakt rätt tid att åka på den nu. Det är en mycket spännande tid jag har framför mig, nu först Bali och sen Nepal efter det. Ska bli otroligt intressant att se vart alla dessa nya vägar kommer att leda mig.

Ha det så bra gott folk!

Namaste!

Sprida kärlek

people-holding-hands-helping-each-other-in-love

Bra där USA! Äntligen,Love Wins!

Såg för ett par dagar sedan en väldigt inspirerande och intressant dokumentär som hette ”Mathjälparna”. Den handlar om människor från olika delar av världen som hjälper fattiga och utsatta människor med mat, men även med kärlek och omtanke. En dokumentär som jag tycker alla borde se och sen ställa sig frågan, Vad kan man själv bidra med för att göra världen lite bättre?

Vi måste ta hand om varandra. Uteliggaren som du kanske passerade påväg till jobbet, är också en människa. En människa som också behöver kärlek och omtanke som du. Eller den lilla flickan som bor i Afrika som måste gå flera kilometer varje dag för att hämta vatten. Kanske måste gå hungrig för familjen inte har tillräckligt med pengar till mat och som kanske kommer att bli både omskuren och bortgift. Även fast vi kanske inte kommer från samma land så är vi är ju trots allt människor allihopa. Du blev kanske född och uppvuxen i Sverige men du hade lika gärna kunnat växa upp i Afrika. Den lilla flickan hade lika gärna kunnat vara du.

Vi kan hjälpa varandra på så många sätt, små gärningar i vardagen kan betyda så mycket för en annan. Som att hjälpa den stressade småbarns föräldern som har varit och storhandlat att packa in varorna i bilen. Att ge personen i kassan på affären ett leende och önska trevlig helg. Att ge någon en fin komplimang eller att hjälpa den gamla gubben över vägen.

Det finns oändligt mycket som man kan göra för att sprida kärlek och glädje och göra världen till en bättre plats, en kan inte göra allt men man kan göra något.

main-qimg-a4bfd27b2dcb1b59f84f589330ce2999

Internally displaced girls help each other wash hands at the UNHCR Sheik Shahzad camp in Mardan district

helping-others

Namaste!

Time out

DSC_0907

Skogen, solen, tystnaden och lugnet. Det är exakt vad jag behöver nu. Har tagit tillflykt till stugan några dagar för att få ro i själen. Ibland behöver man en liten ”time out” från livet helt enkelt. Att inte ha några måsten och bara ta hand om sig själv. Lugna och rogivande promenader i skogen, healing, yoga och meditation är det jag ägnar dagarna åt. Jag behöver det extra mycket nu för att komma i balans igen.

Jag är verkligen tacksam över att jag har möjligheten att åka iväg ut på landet såhär. Kunna komma bort från stan till den  friska luften och den lugnande energin som naturen ger er en.

Ångesten kommer och går. Det går sakta, sakta framåt. Den är inte lika kraftig och kommer inte lika ofta som för ett par dagar sedan. Men man vill ju så gärna må bra igen så fort som möjligt. Men det är väl så att man måste få tillåta det att ta den tid som kroppen behöver. Förhoppningsvis är jag snart på banan igen och har fått tillbaka min energin.

Har faktiskt bakat idag. Eftersom choklad är min stora last här i livet så brukar jag göra en hel del raw food desserter och godis. Då kan jag ju äta min älskade choklad ofta och med gott samvete dessutom. Idag blev det en choklad tryffel tårta. Den ligger i frysen nu och ska ligga där i 2 timmar så om den blev lyckad så återkommer jag imorgon med bild och recept. 🙂

Namatse!

Att känna sig liten

graatandepojkar

Det har varit lite för mycket som har hänt i mitt liv på kort tid och jag har inte orkat stanna upp och landa i allt. Jag har försökt att sysselsätta mig på bästa sätt för att slippa ta hand om alla känslor och tankar som dykt upp. Jag har in i det sista tryckt undan allt det jobbiga. Men tillslut går det inte längre. Som ett brev på posten kommer då ångesten. Jag har dom senaste dagarna känt av den lite smygande. Känt att andningen börjat bli snabb och ytlig, haft ett tryck över bröstet och en känsla av oro och stress inom mig. Det kommer sedan till en punkt då man helt enkelt bara bryter ihop. Marken under en rämnar och alla jobbiga tankar och känslor sköljer över en. Jag har varit med om det förr och jag vet att man bara måste ta sig igenom dessa jobbiga dagar. Jag hatar verkligen att må dåligt, jag tycker att jag mått dåligt tillräckligt mycket i mitt liv. Kan inte jag bara få vara lycklig och må bra. Men jag vet att jag även denna gång klarar av det. Jag vet att det blev såhär pågrund av att jag inte tillät mig att känna dom känslor som kommit i och med allt som hänt i mitt liv den senaste tiden. Jag vet att jag kommer att komma på banan igen, att jag snart kommer att få må bra igen. Jag måste bara ta mig igenom några tunga och ångestfyllda dagar först.

Vi alla känner oss nog liten ibland. Vi tvivlar kanske på oss själva och ifrågasätter vårt eget värde. Alla stunder och delar av livet är inte alltid en dans på rosor. Vi måste få tillåta oss att må dåligt ibland. För så är det för alla. Trots att Facebook och Instagram gärna får oss att tro att alla andra lever perfekta liv och alltid är glada och lyckliga så är det ju inte så. Alla har vi våra problem och bekymmer.  Oftast är det ju trots allt i svåra tider och motgångar som man också växer och blir starkare som människa. För när man väl är i det så klarar man så mycket mer än man kan tro. Man vet att det inte finns något annat alternativ än att ta sig igenom dom tuffa tiderna i livet.

Min tillvara känns mörk och förvirrande just nu och kommer nog att göra det några dagar. Jag har backat några steg på min så kallade stege. Många tårar har och kommer att fällas och många jobbiga tankar kommer jag att brottas med. Men så måste det få vara, jag kan inte längre skjuta upp alla känslor jag har inom mig. Jag måste ta hand om dom nu, jag måste låta dom komma för att jag sen ska kunna må bra igen och för att jag ska kunna komma tillbaka på stegpinnen som jag tidigare stått på. Och för att jag sen ska kunna fortsätta klättra uppåt mot mina drömmar och mål.

Ta hand om er!

Namaste!

Förändringar i livet

nya vägar

Ja än en gång så har man alltså fått uppleva hur snabbt livet kan förändras.

Alla dessa plötsliga förändringar som jag upplevt i mitt liv får mig att bli påmind om hur viktigt det är att ta tillvara på livet. Hur viktigt det faktiskt är att följa sitt hjärta och försöka förverkliga sina drömmar.

Det gäller att se möjligheterna i sitt liv. Vad kan jag göra för att nå min dröm? vad måste jag göra för att kunna leva det liv jag alltid drömt om?

Vi vet ingenting om framtiden, vi vet ingenting om morgondagen, så varför vänta? Varför inte följa sina drömmar redan idag?