Föreläsning

Image 2016-08-11 at 12.31

Det var länge sen jag skrev här på bloggen nu. Jag fortsätter att försöka leva livet och uppfylla mina drömmar. Kommer fortsätta att fokusera på det ”lilla” projekt som jag håller på med och mitt mål är att det förhoppningsvis ska bli klart och redo att visas för omvärlden under nästa år.

I våras hade jag min första föreläsning. En föreläsning där jag berättade om den resa jag gjort. Om hur mitt liv förändrandes över en natt. Att från att ha varit normalhörande hela livet plötsligt vakna upp döv och hur jag senare fick lära att anpassa mig till ett liv med cocklea implantat. Jag berättade om dom utmaningar jag stött på. Om hur jag från att ha varit på botten med en självkänsla som knappt existerade, successivt började klättra upp igen. Om hur jag ändrade mitt liv och började hittade nya vägar. En föreläsning om när livet inte alltid blir som man tänkt sig, men att det trots allt kan bli väldigt bra ändå och ibland till och med bättre än så

”The happiest people don´t necessarily have the best of everything, they just make the best of everything they have” 

Namaste Ida

Annonser

phhuu

munk

Alla mina ägodelar är nu nedpackade i lådor. Jag sitter här i mitt lilla ”flickrum” i Vindeln som nu återigen är mitt hem för några dagar. Efter att ha tömt hela lägenheten i stan på grejer så kan man inte bli annat än förvånad. Förvånad över hur mycket grejer man kan samla på sig under ett 28 årigt liv. Så många ”bra att ha någon gång” grejer som man sparat genom åren. Men hur ofta kommer dom till användning? – aldrig!

Ne här måste rensas. Att ha mycket grejer tar bara av ens energi. Läser nu en otroligt bra och inspirerande bok som heter ”Munken som sålde sin Ferrari”. Den handlar om en superrik sönder stressad stjärnadvokat som en dag kollapsar i rättssalen och får en hjärtinfarkt. Efter den incidenten säljer han alla sina grejer och åker iväg på en 3 år lång resa till Asien där han bl.a  besöker Indien och Nepal och bor med munkar i Himalaya. Han får där lära sig tekniker för att få ett lugnt, rofyllt, hälsosamt och lyckligt liv. Dessa tips delar han sedan med sig av i boken. Otroligt inspirerande, och jag måste säga att efter att ha burit flyttkartonger en hel dag så blir man lite lockad att göra samma sak. Bara sälja bort hela skiten och åka iväg på obestämd tid.

Men vi får se ,nu först är det ju Bali som står på schemat. Känner mig super taggad. Ska verkligen bli så kul att komma iväg och jag ser verkligen fram emot vad den här resan kommer att ge mig. För någonstans känns det som att den kommer att ha en stor betydelse i mitt iv. Och det känns verkligen som att det ät exakt rätt tid att åka på den nu. Det är en mycket spännande tid jag har framför mig, nu först Bali och sen Nepal efter det. Ska bli otroligt intressant att se vart alla dessa nya vägar kommer att leda mig.

Ha det så bra gott folk!

Namaste!

Packning

cranes-in-sunset-683

Ja som ni kanske vet så packar jag för fullt nu. Fredrik flyttade in i sin nya lägenhet i lördags så jag lever ganska spartanskt. Har varken soffa, tv eller köksbord. Men det går bra ändå. På onsdag flyttar jag alla mina grejer till Vindeln och sen i Augusti flyttar jag in i mina nya lilla 1:a på Berghem.

Jag packar ju inte bara inför flytten nu utan jag packar även för mitt kommande lilla äventyr. Den 15 juli åker jag nämligen till Bali! Känns sjukt spännande och kul att åka iväg. Kommer att spendera 3 veckor där och även denna resa kommer jag att åka själv så lite gruvsamt känns det, men mest kul. Kommer att vara den mesta av tiden i Ubud för att ägna mig åt bl.a. yoga och meditation. Tänker ägna den här resan åt personlig utveckling och Ubud känns verkligen som rätta stället för det. En av mina närmaste kompisar var där för en tid sedan och fullkomligt älskade det. Det är tydligen ett riktig hälso och konst samhälle med yoga, healing,meditation,akupunktur, massage mm. ja allt man kan tänka sig. Sen har dom ett stort utbud av restauranger och fik som serverar raw food, vegetariskt och vegansk mat.

Ser verkligen fram emot den här resan. Det blir ytterligare en utmaning i mitt liv. Förra resan som jag åkte själv på så åkte jag ju på en gruppresa. Den är gånger åker jag Helt själv.

Jag har en liten fras som jag brukar använda mig mycket av då jag oroar mig för saker och det är – ”vad är det värsta som kan hända?” Så nu när jag ibland kan känna mig gruvsam över att jag ska åka iväg själv så brukar jag tänka just det, ”vad är det värsta som kan hända?” Ja det är väl kanske att jag känner mig ensam och sitter på hotellet och grinar hela resan.

Men lika gärna kan det bli en fantastisk resa där jag förhoppningsvis träffar många nya och inspirerande människor. Jag kommer att få ägna mig åt sånt som jag älskar, yoga, healing och meditation och kanske även lite vandring. Jag kommer att få njuta av sol och värme, ta olika massage behandlingar och verkligen ta hand om min kropp.

Det känns intressant och spännande att se vad den här resan kommer att ge mig. För oavsett hur den blir så kommer den att ge mig en erfarenhet som jag kommer att ha med resten av livet.

Men nu först så är det utflyttning från lägenheten som står på schemat. Två dagar kvar här nu innan jag blir Vindelbo igen för några dagar.

Namaste!

Att känna sig liten

graatandepojkar

Det har varit lite för mycket som har hänt i mitt liv på kort tid och jag har inte orkat stanna upp och landa i allt. Jag har försökt att sysselsätta mig på bästa sätt för att slippa ta hand om alla känslor och tankar som dykt upp. Jag har in i det sista tryckt undan allt det jobbiga. Men tillslut går det inte längre. Som ett brev på posten kommer då ångesten. Jag har dom senaste dagarna känt av den lite smygande. Känt att andningen börjat bli snabb och ytlig, haft ett tryck över bröstet och en känsla av oro och stress inom mig. Det kommer sedan till en punkt då man helt enkelt bara bryter ihop. Marken under en rämnar och alla jobbiga tankar och känslor sköljer över en. Jag har varit med om det förr och jag vet att man bara måste ta sig igenom dessa jobbiga dagar. Jag hatar verkligen att må dåligt, jag tycker att jag mått dåligt tillräckligt mycket i mitt liv. Kan inte jag bara få vara lycklig och må bra. Men jag vet att jag även denna gång klarar av det. Jag vet att det blev såhär pågrund av att jag inte tillät mig att känna dom känslor som kommit i och med allt som hänt i mitt liv den senaste tiden. Jag vet att jag kommer att komma på banan igen, att jag snart kommer att få må bra igen. Jag måste bara ta mig igenom några tunga och ångestfyllda dagar först.

Vi alla känner oss nog liten ibland. Vi tvivlar kanske på oss själva och ifrågasätter vårt eget värde. Alla stunder och delar av livet är inte alltid en dans på rosor. Vi måste få tillåta oss att må dåligt ibland. För så är det för alla. Trots att Facebook och Instagram gärna får oss att tro att alla andra lever perfekta liv och alltid är glada och lyckliga så är det ju inte så. Alla har vi våra problem och bekymmer.  Oftast är det ju trots allt i svåra tider och motgångar som man också växer och blir starkare som människa. För när man väl är i det så klarar man så mycket mer än man kan tro. Man vet att det inte finns något annat alternativ än att ta sig igenom dom tuffa tiderna i livet.

Min tillvara känns mörk och förvirrande just nu och kommer nog att göra det några dagar. Jag har backat några steg på min så kallade stege. Många tårar har och kommer att fällas och många jobbiga tankar kommer jag att brottas med. Men så måste det få vara, jag kan inte längre skjuta upp alla känslor jag har inom mig. Jag måste ta hand om dom nu, jag måste låta dom komma för att jag sen ska kunna må bra igen och för att jag ska kunna komma tillbaka på stegpinnen som jag tidigare stått på. Och för att jag sen ska kunna fortsätta klättra uppåt mot mina drömmar och mål.

Ta hand om er!

Namaste!

Tröttsam dag

7af11235ef4d0ad5526ee6b116d2d178

Ibland har man en dålig dag helt enkelt..

Imorse när jag vaknade så var jag så trött, och då menar jag extremt trött. Både kroppen och huvudet var helt tömda på energi och min tinnitus tjöt högre än vanligt. Att vara trött har fått en helt annan betydelse för mig nu sen jag tappade hörseln. När jag tidigare tyckte att jag var trött är ingenting av vad jag kan bli nu.

Att höra dåligt innebär att man hela tiden måste lägga jätte mycket av sin energi på att just försöka höra. Eftersom man oftast inte kan se på en person att den hör dåligt så gör det detta handikapp ännu svårare. Man får oftast känna sig dum när man inte kan höra vad personen man pratar med säger trots att man har sagt ”va” flera gånger. Många gånger låtsas man då höra genom att bara le och hålla med och hoppas på att det passade in med vad personen sa. Men jag har fått erfara att den strategin inte är speciellt hållbar. Man får en klump i magen och känner sig så osäker. Många gånger har det lett till att jag bara velat isolera mig hemma och inte träffa en enda människa.

Det är flera gånger jag har fått höra från folk att, ”man kan inte tro att du hör dåligt”. Självklart förstår jag att det är av all välmening men det är oftast svårt för folk att förstå vilket arbete som oftast ligger bakom. Att dölja sin hörselnedsättning kräver otroligt mycket jobb. Man lägger ner all sin energi på att försöka lappa ihop dom orden man hört med att samtidigt försöka läsa på läpparna. Att sen också ha tinnitus som tjuter på i bakgrunden gör det inte lättare. Ibland kanske man kan hänga med ganska bra i samtalet, ljudförhållandena runt omkring kanske är bra och man är pigg och utvilad i kroppen. Men andra gånger går det sämre, det är lätt då att man kan få en känsla av utanförskap och osäkerhet. Man hänger inte med i vad som pratas om och kan inte vara delaktig i diskussioner. Oftast kräver det så lite för att göra det svårare att höra; ljudmiljön runtomkring kanske är dålig, flera personer kanske pratar samtidigt, någon pratar väldigt tyst eller kanske mumlar eller håller för handen när den pratar. Eller så kanske man själv är trött och av den anledningen inte har lika mycket energi att lägga på att höra.

Det är så svårt att lära sig vart gränsen för vad man orkar går. När jag känner mig pigg och fylld av energi så vill jag gärna göra mycket. Jag är den som sällan säger nej till saker, vill inte missa roliga saker som händer. Men tyvärr kan det då istället få som följd att man som denna morgon vaknar upp och är helt slutkörd i kroppen. Igår jobbade jag, sen efter jobbet var jag på ett möte på Af och på kvällen så var det bowling och middag med jobbet. Man vill ju så gärna kunna orka med allting, orka med att ”vanligt” liv. Men jag blir ofta påmind om att det inte alltid går, jag behöver mer tid för återhämtning nu, mer tid för ljudvila.

Som exempel kan jag också ta om jag någon gång bestämmer mig för att gå ut på krogen. Det är ju en miljö som inte är direkt optimal att vistas i om man hör dåligt. Det går åt otroligt mycket energi en sån kväll och trots att jag kanske inte har druckit någon alkohol så ligger jag helt utslagen i minst 2 dagar efteråt. Men trots det så kan jag ibland ändå tycka att det kan vara värt det, för jag vill ju som alla andra gå ut och dansa och träffa folk ibland.

Jag har kommit en bra bit på vägen att lära mig att leva och hantera min hörselskada, men jag har fortfarande en lång väg kvar. En väg där jag ska lära mig hur mycket jag orkar med och en väg att lära mig att inte längre skämmas. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig med ordet hörselskadad och att visa för folk att jag numera måste ha hörapparat är fruktansvärt jobbigt. Jag har lagt ner otroligt många timmar på att hitta frisyrer som ska dölja den, min älskade hatade Ci.

Den här bloggen är ett bra sätt för mig att acceptera och prata om min hörselskada. Ett bra sätt för mig att ventilera alla dom hinder jag stöter på och alla tankar som kan snurra runt i huvudet på mig. Ser jag tillbaka på hur det var för ett år då jag var på botten, då jag inte ens ville gå ut från lägenheten så har jag kommit en bra bit upp på stegen nu. En bra bit upp från botten och jag kommer att fortsätta klättra. Jag kommer att ha dåliga dagar då jag vill isolera mig, dagar då jag kanske kommer hem och bara vill gråta för att jag är så less på konsekvenserna av min hörselskada. Men jag kommer hantera det, jag vet idag att jag inte bara är min hörselskada. Jag är faktiskt Ida, en tjej som kommer att kämpa på upp för stegen till det liv hon drömmer om. Som kommer att fortsätta att klättra trots svårigheter längs vägen.

Det är svårt att förklara hur det faktiskt är att höra dåligt så här kommer några bra videor som beskriver otroligt bra hur det faktiskt kan vara.

Namaste!

Mitt cochlea implantat

Ja då ska jag försöka ge mig på att förklara hur mitt cochlea implantat fungerar. Det är väldigt tekniskt invecklat och trots att jag både läst och fått det förklarat för mig flera gånger så är det ändå svårt att förstå hur det riktigt funkar. Så här kommer en liten beskrivning;

Ett cochleaimplantat är en elektronisk utrustning som är avsedd att hjälpa personer som har ingen eller mycket liten hjälp av en hörapparat. Cochleaimplantat omvandlar ljud till kodade elektriska impulser. Dessa elektriska pulser stimulerar hörselnerven som sedan tolkas av hjärnan som ljud. Ett cochleaimplantat system består av två huvuddelar: den inopererade delen som kallas implantat, och den utvändiga delen som kallas talprocessorn. Talprocessorn kan bäras diskret bakom örat.

ci

(1) Ljud fångas upp av en mikrofon och omvandlas till en elektrisk signal.
(2) Denna signal ”kodas” i talprocessen till ett speciellt mönster av små elektriska pulser.
(3) Dessa pulser skickas via sladden till sändaren som sedan överför pulserna genom huden till mottagaren i implantatet.
(4) Mottagaren läser av signalen och sänder pulserna till elektroderna som är införda i snäckan.
(5) Varje elektrodpar avger nu elektriska pulser. Pulserna stimulerar ganglieceller och hörselnerv som i sin tur skickar impulserna till hjärnan.
(6) Hjärnans hörselcentrum reagerar på dessa impulser och tolkar dem som ljud. Hela den här processen går lika snabbt som i ett normalhörande öra.

Jag opererade in mitt implantat i april 2013 och 4 veckor senare fick jag för första gången koppla på ljudet. Som jag berättade i ett tidigare inlägg så lät alla ljud till en början väldigt konstigt, som tex när folk pratade lät det som seriefigurer. Men som tur var så vande sig min hjärna snabbt vid dom nya ljuden och det började allt som tiden gick låta mer och mer normalt. Det som egentligen tog längst tid var att kunna lyssna på musik. Det lät länge mest som ett enda oljud. Som att en skolklass som försökte spela ihop och alla spelade osynkat och i otakt.

Jag minns för ett år sedan när jag var och lyssnade på en konsert med Lisa Miscovsky, jag hörde att hon sjöng nått men jag hade ingen aning vilket språk det var, om det var svenska,engelska eller nått annat språk. Det är egentligen inte förns nu som jag kan tycka om att lyssna på musik igen. Fortfarande är det många gånger som jag inte har någon aning vad eller vem som sjunger och musiken kan låta osynkat. Men det är otroligt mycket bättre än vad det har varit och nu kan jag faktiskt njuta av att lyssna på musik igen.

Som ni säkert har förstått så är det en stor omställning att lära sig att höra med ett Ci och jag kommer i framtida inlägg på bloggen att berätta mer om hur min vardag med mitt cochlea implantat är. Jag kommer att berätta om vilka hinder jag har mött men även om vilka fördelar det faktiskt finns med att ha ett implantat. 🙂

Jag kan inte säga tillräckligt mycket hur otroligt tacksam jag är över att jag fick möjligheten att få detta hjälpmedel.

Här kommer en fin video på människor som för första gången får höra ljud genom deras Ci.

Namaste!

Förändringar i livet

nya vägar

Ja än en gång så har man alltså fått uppleva hur snabbt livet kan förändras.

Alla dessa plötsliga förändringar som jag upplevt i mitt liv får mig att bli påmind om hur viktigt det är att ta tillvara på livet. Hur viktigt det faktiskt är att följa sitt hjärta och försöka förverkliga sina drömmar.

Det gäller att se möjligheterna i sitt liv. Vad kan jag göra för att nå min dröm? vad måste jag göra för att kunna leva det liv jag alltid drömt om?

Vi vet ingenting om framtiden, vi vet ingenting om morgondagen, så varför vänta? Varför inte följa sina drömmar redan idag?

2 års kontroll

Då var det dags för 2 års kontroll av mitt Ci. Tänk att det är två år sedan jag för första gången fick höra ljud genom mitt Ci. Varje kväll när jag tar av mig min apparat för att sova så påminns jag om hur det skulle ha varit om jag inte hade blivit opererad. Hur lite jag faktiskt hörde tidigare. Den här påminnelsen får mig att känna otrolig tacksamhet. Tänk vilken tur jag har som lever nu på 2000 talet när tekniken är så fantastisk. Tänk att trots att jag förlorade min hörsel totalt och blev helt döv, så kan jag idag ändå höra ljud igen. Jag kan tack vare mitt fantastiska Ci trots allt leva ett ganska normalt liv igen.

Jag minns när dom kopplade på ljudet på mitt Ci. Det var en konstig upplevelse. Alla ljud lät helt förvrängda, alla som pratade lät som små seriefigurer. När jag spolade i toaletten så lät det som en stor jordbävning och det mest komiska var att när jag skrattade så lät det som en ringsignal.

Efter som jag nu skulle uppfatta ljud via elektriska impulser istället för på vanligt sätt så tog det ett tag för hjärnan att kunna förstå och koppla alla nya ljud. Idag låter dock dom allra flesta ljuden normalt och hjärnan har allt efter vad tiden gått anpassat sig till mitt nya sätt att uppfatta ljud. Jag kommer att berätta mer i nästa inlägg om hur Ci:n funkar, det invecklat men jag ska göra mitt bästa för att förklara detta teknikens under.

Nu är det dags att kila iväg till sjukhuset.

På återseende.

Namaste Ida DSC_0770